Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren
1När amoréernas kungar på västra sidan Jordan och kanaanéernas kungar utmed Medelhavets kust fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod och de vågade inte längre försöka stå emot israeliterna.
2Herren sa vid den här tiden till Josua att han skulle göra flintknivar och låta omskära alla män i Israel en andra gång. 3Josua gjorde då flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. 4Skälet till omskärelsen var att hela den generation, alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten, hade dött under vandringen i öknen. 5Alla de som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen av dem som fötts i öknen hade blivit omskuren. 6Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män hade dött som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten. De hade inte varit lydiga mot Herren och därför hade han svurit att han inte skulle låta dem komma in i det land han med ed lovat deras förfäder att ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung. 7Josua omskar nu alltså deras söner som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders plats, eftersom de inte blivit omskurna under vandringen.
8Efter att hela folket blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de återhämtat sig. 9Herren sa till Josua: ”Idag har jag vältrat av från er skammen från Egypten.” Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal[a] och kallas så än idag.
10Medan israeliterna var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk[b] på kvällen den fjortonde dagen i månaden. 11Dagen efter påsk började de äta av landets skörd, ojäst bröd och rostade sädeskorn, just den dagen.
12Från den dag då de började äta av det som landet producerade, föll inget manna. Israeliterna fick aldrig mer något manna utan kunde det året leva av skörden i Kanaans land.
Erövringen av det land Herren lovat Israel
(5:13—12:24)
Josua anfaller landets centrala delar
Josua möter befälhavaren över Herrens här
13När Josua var vid Jeriko, fick han se en man med draget svärd framför sig. Josua gick fram till honom och frågade: ”Tillhör du oss eller våra fiender?”
14Han svarade: ”Nej[c]. Jag är befälhavare över Herrens här.” Josua föll då ner med ansiktet mot marken i stor vördnad och sa: ”Herre, vad har du för budskap åt mig?”
15”Ta av dig skorna”, sa befälhavaren för Herrens här, ”för platsen du står på är helig mark” och Josua gjorde så.[d]
Footnotes
- 5:9 Gilgal liknar det hebreiska ordet för vältra/rulla (bort) verbet som används i satsen innan; i Nya Testamentet presenteras Jesus som den som utför hjärtats omskärelse och på så sätt avlägsnar människans skam. Vid Gilgal blev Israel nu en egen nation, inte längre bara några f.d. slavar på vandring.
- 5:10 Se 2 Mos 12:1-20.
- 5:14 Ordagrann översättning. Nej kan kanske mer troligt översättas (till) honom: Han svarade honom: Jag är…Orden nej och till honom skiljer sig med bara en bokstav i hebreiskan.
- 5:15 Jfr 2 Mos 3:5, där Herren visar sig för Mose.