1Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! 2Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”
3Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. 4David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. 5Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.
Davids rike upprättas evigt
(5:6—10:19)
David intar Jerusalem
(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)
6David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.
7David intog då Sions borg, Davids stad. 8David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.[a]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”
9David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo[b] och sedan vidare inåt. 10David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.
11Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. 12Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.
13Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem, tog han sig fler hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. 14Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16Elishama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filistéerna
(1 Krön 14:8-17)
17Filistéerna fick höra att David var smord till kung över Israel och de gav sig ut efter honom.[c] Men David fick höra om det och gick ner till borgen. 18Filistéerna for fram och spred ut sig i Refaimdalen.
19Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?”
Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”
20David gick då till Baal-Perasim och slog filistéerna där. ”Herren har brutit ner mina fiender genom min hand liksom vatten som bryter fram”, sa han. Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[d]. 21David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filistéerna.[e]
22Men filistéerna steg upp och spred sig i Refaimdalen. 23När David frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte gå efter dem utan ta en omväg runt bakaträden! 24Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna! Då har Herren gått före dig för att slå filistéernas armé.”
25David gjorde som Herren hade befallt honom och han slog ner filistéer från Givon ända till Geser.
Footnotes
- 5:8 David lånar jevuséernas egna ord i v. 6 och kallar dem ironiskt för blinda och lama, människor som inte kunde försvara sig.
- 5:9 Namnet kan också översättas utfyllnad.
- 5:17 Detta hände antagligen innan David intagit Jerusalem.
- 5:20 Betyder ungefär Herren som bryter igenom.
- 5:21 Man brände avgudarna. Se 1 Krön 14:12.