Anvisningar om livet i församlingen
1Framför allt uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, 2för kungar och makthavare, så att vi får leva i fred och stillhet, i allting på ett gudfruktigt och värdigt sätt. 3Detta är rätt och behagar Gud, vår Frälsare. 4Han vill att alla ska bli räddade och komma till insikt om sanningen. 5För det finns bara en Gud och bara en som är medlare mellan Gud och människor, och det är människan Kristus Jesus. 6Han gav sig själv till lösen för alla – ett vittnesbörd som gavs när tiden var inne. 7Och jag har blivit utsedd till detta som förkunnare och apostel – det är sant, jag ljuger inte – till att vara en lärare för hedningarna i tron och sanningen.
8Jag vill alltså att männen överallt ska be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och dispyter. 9Jag vill också att kvinnorna ska uppträda och klä sig värdigt, anständigt och anspråkslöst. Det ska inte vara deras konstfulla frisyrer, smycken eller dyrbara kläder man lägger märke till, 10utan goda gärningar, som det anstår kvinnor som vill framstå som gudfruktiga.
11Kvinnan ska ta till sig undervisning i stillhet och i allting underordna sig. 12Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller styr över en man. Hon ska hålla sig i stillhet. [a]13Först skapades ju Adam och sedan Eva. 14Och det var inte Adam som blev lurad, utan kvinnan, som lät sig luras och förledas till överträdelse. 15Men hon ska räddas genom sitt barnafödande,[b] om hon håller fast vid tro, kärlek och helgelse.
Footnotes
- 2:12 Kvinnorna hade rätt att be högt vid samlingarna och att använda sina andliga gåvor, men samhället accepterade inte att en kvinna undervisade männen.
- 2:15 Kvinnan hade fått som straff att föda barn under smärta, men satsen kan också tolkas: om hon accepterar sitt barnafödande. Eller: genom Barnets födelse, dvs. Jesus födelse.